Sverige först!?!

Sverige först!

I en artikel som är signerad Gisslén M et al(ii), dvs Magnus Gisslén och övriga (eller med flera – och det rör sig förmodligen om ganska många) och som är publicerad i HIV Medicine, online edition, hävdas det, att Sverige är först att uppnå de 90-90-90-mål som UNAIDS/WHO ställde upp i oktober 2014: Dessa mål innebär att 2020 ska 90 procent av de hivsmittade i en given befolkning i ett givet område ha en hivdiagnos, ha tillgång till vård samt ha behandling för hiv, så att deras virusmängd stadigt ligger under upptäckbar nivå. Om dessa tre mål har uppnåtts innebär det att minst 73 procent av den aktuella befolkningen med hiv har ett hiv-RNA, mängd av hiv i blodet, under upptäckbar nivå, i Sverige i regel under 20 viruskopior per milliliter blod. Detta i sin tur leder till en mycket kraftig minskning av hivrelaterad sjukdom och död men också till en i stort upphävd smittsamhet vid sexuellt umgänge.

Underlag

Artikeln bygger på data från InfCare, som omfattar nästan alla personer med hiv i Sverige. Vid slutet av 2015 fanns data från 6 946 individer i databasen för InfCare. Folkhälsomyndigeten anser att 90 procent av dem som har hiv i Sverige finns i databasen för InfCare. Liknande påståenden har vi hört förut. Personligen är jag mer benägen nu än tidigare att tro på sådana påståenden. Just denna målsättning, att 90 procent av de hivpositiva i en given befolkning ska vara testade och därför ha en hivdiagnos är givetvis en svaghet: hur vet man om fler eller färre är smittade med hiv?
I ett land med den ordning och reda som vi i Sverige har beträffande kända hivinfektioner, bl a genom InfCare, vet vi hur många som har en känd hivinfektion, hur många som har behandling och hur många som under behandling har ett hiv-RNA under upptäckbar nivå. Men ifråga om hur många i landet som verkligen är smittade med hiv råder ett visst godtycke.
Men låt oss anta, att 90 procent av dem är kända och att 90 procent av dessa har behandling och 90 procent av dem har under 20 viruskopior/mL blod.
I så fall kan vi gå vidare i texten.

Nya hivdiagnoser 2014

Antalet nya hivdiagnoser 2014 var 471 stycken. Av dessa knöts 469 till hivvård (dvs 99,8 procent), något som för oss i Sverige ter sig ganska självklart men det är det inte på många håll. Att kvarstå i relation till en vårdgivare är inte heller en självklarhet på många håll. För att bedöma ”retention in care” följde man i den aktuella artikeln 661 personer som började få vård för hiv under 2013 och 2014. I slutet av 2015 fanns det fortfarande data i InfCare för 612 personer. Av dem som försvunnit verkade 29 ha lämnat landet, elva stycken hade dött. Nio individer saknade laboratoriedata från de senaste nio månaderna och ansågs därför ”lost to follow up” – kanske lite ogeneröst eftersom en del med långvarig behandling och städse normala lab-resultat lämnar prover endast en gång om året. Hur som helst ledde detta till att 603 av 621personer (97 procent) ansågs ”linked and retained in care”, kvar i vård.

Under vård och med hivbehandling

I slutet av 2015 hade 6 605 personer av 6 946 personer (95 procent) antiretroviral (ART) behandling, dvs mediciner som hindrar replikationen av hiv. Totalt hade 6 395 haft hivbehandling mer än sex månader (först efter så pass lång behandling anses smittsamheten i stort sett försumbar, om virusmängden också ligger under upptäckbar nivå). Av dessa hade 95 procent under 50 viruskopior/mL blod. Denna andel ökade till 98 procent, om man istället räknade med 200 kopior/mL – något som görs på sina håll och som anses ha samma betydelse för smittsamheten.

Författarnas sammanfattning

”In summary, the UNAIDS/WHO 90-90-90 coverage target of 73% of HIV-infected individuals with undetectable HIV RNA has been achieved, with 90% of all those infected diagnosed, 83% of those infected on ART, and 78% of those infected with a suppressed viral load (<50 copies/ml), comment the authors.”

Författarna föreslår flera orsaker för denna svenska framgång:
– Liten storlek på epidemin
– Lagstiftning om rapportering för både laboratorier och kliniker att anmäla nya patienter med hiv och att hålla kontakt för uppföljning
– Patienterna knyts till specialistbehandling vid kliniker med multisdisciplinära team
– Gratis hivbehandling
– Nationella guidelines som i stort följs och som sedan 2014 rekommenderat behandling för alla känt hivpositiva

Länk till artikeln: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/hiv.12431/full

Lars Moberg

This entry was posted in Okategoriserade by Lars Moberg. Bookmark the permalink.

About Lars Moberg

Lars Moberg är specialist i infektionsmedicin. Lars engagerade sig tidigt i hivfrågor, är en av initiativtagarna till såväl Venhälsan och Läkare mot AIDS som Noaks Ark, som han i dag är medicinskt ansvarig läkare för. Lars har suttit i den svenska Aidsdelegationen och ett flertal expertråd, var i många år redaktör för tidskriften Perspektiv på hiv och har författat flera broschyrer och en bok om hiv för bland andra Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet och Noaks Ark.

Comments are closed.